Måndagen närmar sig med stormsteg...

... och snart är vi tillbaka på vårt älskade Cypern! Man kanske skulle ta och emigrera dit? Fast när jag tänker efter så vill jag nog inte bo där på heltid..

I måndags var jag på bio i Kista med Marianne. Vi såg Patrik 1,5. En mycket bra film som jag varmt kan rekommendera!



Både Torkel och Gustaf spelar fantastiskt bra!

I tisdags kväll jobbade jag läääänge för att hinna klart allt innan semestern.
I onsdags jobbade jag hemma. Först en träff på dagis på morgonen och sen jobb. Vid ett gick jag hemifrån för att hämta Mathilda och en kompis. Det var skoljoggen, så jag skulle stå och kolla när dom gick i mål. På väg ner till skolan stannade jag till och tittade på barnen när dom sprang/lunkade förbi mig. Jisses vad duktiga en del barn var! Sprang 5 km i världens tempo...

När tjejerna gått i mål, så var det först en snabb samling i klassrummet innan vi gick hemåt. Det blev ingen lång lekstund, för Mathilda skulle på dans. När vi skjutsade hem kompisen var Mathilda inte alls rolig... Insåg att hon var på tok för trött efter både gympa, skoljoggen och kompislek så vi skippade dansen. Hon hade dessutom läxa som skulle göras... Kändes som ett bra beslut och det blev en lugn och harmonisk kväll. Micke jobbade sent, så jag körde en ensamnattning.

I går var det min tur att börja tidigt och Micke lämna barnen. Micke skulle bort med jobbet hela torsdagkvällen och dessutom sova borta, så jag hämtade barnen. Melker var piggelin direkt vid hämtningen, men när vi kom ner till skolan så orkade han inte gå och blev hemskt gnällig...

När vi kom hem gäspade han oavbrutet... Han ville ändå åka till biblioteket efter maten som vi planerat så vi åkte dit och lånade lite skivor och böcker.

Strax innan sju gick jag och la honom, och han somnade rätt fort. Vid tio vaknade han och ville kräkas... Mycket riktigt så kräktes han. SUCK!
Jag kände mig sååå förtvivlad, det får bara inte vara sant.

En halvtimme senare kräks han igen, då i vår säng... Det är så kul när sånt händer när man är ensam!

Melker var dessutom het som en kamin, och förhoppningen fanns ju ändå att det kunde röra sig om feberkräkor. Tack och lov sov han hela natten utan att kräkas mera.. Jag hade lite småont i magen, antagligen bara psykiskt, för i morse kändes det bra igen... Men jag är snuvig och har ont i halsen. Känns lovande!

I morse vaknade Mathilda och sa att hon hade ont i magen, omedveten om att Melker kräkts, och jag kände bara NEJ!
Hon verkade dock inte må så hemskt illa så jag velade en stund hur jag skulle göra, tvinga henne att gå till skolan eller låta henne vara hemma. Kändes dumt att chansa och dessutom kändes det bra att kunna låta Melker sova vidare i stället för att släpa ut honom.

Så nu är vi hemma. Melker har varit vaken en stund, risig som sjutton, men sover nu igen.
Jag snorar och har ont i hvuudet, Mathilda är sprallig och intensiv. Tror det kallas resfeber?! Det är nog den enda sjukdom hon har, för det märks inte en sekund att hon skulle ha ont i magen....

Jag är lite sur över att min planering sprack totalt, men det får man leva med.
I går kväll hade jag räknat med att hinna en massa, det sket sig...
I dag skulle jag åkt hem lite tidigare och börjat städa, och Micke skulle ha hämtat barnen. Det sket sig också kan man säga...

Nåväl, på måndag hoppas jag att feber och elände är bortblåst!