Vi har verkligen fäst oss rejält vid denna otroligt mysiga katt < 3
I måndags kändes han väldigt loj, låg i Mathildas säng från 10 till 21 utan att resa sig. Vid 21 gick han ut en kort stund och kom fort tillbaka in. Mathilda såg då att det var fuktigt i sängen, och hon var osäker på om han kissat eller bajsat löst - men det kändes lite oklart för det luktade inget särskilt.
Han la sig i soffan och låg sedan kvar i soffan hela natten. Han brukar alltid komma upp till oss på morgonen, men han låg kvar i soffan när Micke gick upp. Han kollade till maten, men verkade hulka till när han provade äta. Sen gick han upp och la sig hos Mathilda och mig i sängen. Då var han ändå lite kelig.. men sen låg han kvar i sängen halva dagen utan att gå ut.
Jag upptäckte att min fåtölj var nedfläckad, och misstänkte att han kissat där. Men det luktade inte.. sen såg jag en blodfläck på golvet i vardagsrummet och misstänkte då att han hade urinvägsinfektion och kissade blod. Så jag ringde veterinären vid 12. Det är ju lite komplicerat då han inte är vår.. men veterinären rekommenderade oss ändå att komma dit och hade en tid redan 14:00. Jag kände mig orolig för att han skulle vara sjuk, och hur vi skulle hantera det.. Han blir ändå 17 år i år.
Jag åkte ner och lånade en kattbur, och åkte hem och hämtade Otis. Micke hade varit på butiksbesök och kom och mötte upp mig hos veterinären.
Han luktade lite illa, och veterinären kände att det var ur munnen. Troligtvis berodde det på dålig munhälsa - fast så illa har han inte luktat innan. Hon rekommenderade oss att låta dem ta ett blodprov för att kolla om det var något annat som också störde hans mående.
Så hon tag honom med sig och gick in för att ta ett blodprov. Efter en kort stund kom hon tillbaka... dom hade tagit ett blodprov - men då också passat på att kolla lite mer i munnen när dom var två som kunde hjälpas åt. Då upptäcker dom att han skadat sin tunga allvarligt.. den var i stort sett avskuren. Hennes misstanke var att han jagat något ute och fastnat i något vasst som skurit honom. Att någon skulle ha skurit honom var orimligt, för det satt så djupt.
Mot den skadan fanns inget att göra.. det går inte att göra något.. han blev tvungen att somna in. Det var inte ens något alternativ att vänta in en kontakt med hans egentliga ägare, vi kunde inte låta honom lida mera.
Vi grät både två.. Otis fick lugnande och Micke hade honom i sin famn, och han spann och var nyfiken. Jag tog över honom i min famn och satt med honom en stund tills han somnade.
När han somnat så kom veterinären in och gav honom det avslutande medlet, och efter en kort stund tog han sitt sista andetag. Samtidigt som klockorna ute i centrumet spelade.. Klockan var då 15:00.
Så fruktansvärt ledsamt! Mathilda hade ringt mig under tiden vi var inne hos veterinären, och ringde mig på nytt då jag var på väg hem i bilen. Att berätta för henne i telefon när hon var i skolan var inte optimalt, men jag bröt ihop och då förstod hon vad som hänt.
Jag fick åka och hämta henne i skolan, så han slapp ta tåget hem. Vi satt tysta i bilen hem och grät... Jag var så fruktsanvärt ledsen och grät hela kvällen... och fortsatte dagen efter.
Jag saknar honom så oerhört mycket! Jag saknar att ha honom liggandes vid fötterna när man vaknar på morgonen. Jag saknar att han kryper upp intill huvudet på morgonen. Jag saknar att han ställer sig på bröstet och spinner innan han lägger sig tillrätta. Jag saknar hans trippande uppför trappan, hans krafsande på dörren, hans krafsande på dörrmattan, hans bedjande blick när man står och lagar mat. Jag saknar hur han sitter i blomlådan utanför köksfönstret och krafsar på fönstret. Jag saknar hur han alltid hoppade upp på någon av köksstolarna när vi åt middag och någon reste sig upp. Jag saknar hans lekande med pingisbollar. Jag saknar hans sällskap när han låg i fåtöljen hos mig när jag satt och jobbade. Jag saknar till och med hur han alltid skulle envisas med att sitta på min dator.
Älskade katt. Du stal mitt hjärta!
En sak jag har tänkt på många gånger, det är att den dagen kommer att komma - den dagen då han försvinner från oss. Med tanke på att han är märkt - men inte med vårt namn - så hade det inte varit vi som blivit kontaktade om han hittats död ute.. Tänk om han bara försvann och aldrig kom tillbaka och vi inte fick reda på vad som hänt honom. Så på så sätt är jag ändå glad över att jag vet att han fick somna in lugnt och stilla och att vi fick vara med honom. Tänk om han stannat kvar ute då han skadade sig... jag är ändå glad att det var hos oss han var trygg och att han kom hem <3 nbsp="" p="">I efterhand har vi ju förstått att han det var blod som han dregglat ut i Mathilda säng och i min fåtölj.. Älskade Otis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar