Corona-våren

Den här våren skulle ju bli så himla bra. Det var nu jag skulle återhämta mig ordentligt och se till att må så pass bra att jag kunde återgå till 100% arbete.

Mitt önskemål för våren var att efter Etiopien-resan skulle vi inte planera in en massa grejer, inga helgresor, inga projekt utan bara låta helgerna vara återhämtningshelger. Självklart helt okej att boka in roliga små saker, som att boka in en drejningskväll och en härlig träff med kusin Åsa.

Sen hände nåt..

31 december kom första rapporten från Kina om Coronaviruset. Ett virus som i de värsta fallen slutar i dödlig lunginflammation.

Under januari månad så rapporterades det om flera fall i Kina, och i slutet av januari så kom även rapporter om människor utanför Kina som insjuknat. Men de flesta hade koppling till Kina på ett eller annat sätt.

23 januari stängdes hela staden Wuhan i Kina ned för att förhindra att viruset skulle sprida sig. Det lät helt bisarrt att en hel stad skulle stängas ned. Det kändes väldigt avlägset för oss här i Sverige.

31 januari konstaterades det första fallet i Sverige, men även det med koppling till Kina. Känslan var fortfarande att det kändes väldigt avlägset.

Under resan till Etiopien så började det kännas lite mindre avlägset då vi såg många med munskydd och handskar på sig på flygplatsen, och det fanns skyltar om att vi ev. skulle kontrolleras för Corona. Men jag kände fortfarande ingen oro.

13 februari kan man läsa på Folkhälsomyndigheten "Ingen spridning av det nya coronaviruset i Sverige"

24 februari rapporterades det om smittspridning i Sydkorea, Italien och Iran.

26 februari rapporterades om det andra fallet i Sverige. Därefter gick det snabbt..  Många som återvände hem från sportlovsresor i Italien sattes i karantän när de kom hem.

Under mars månad så känns det som att det inte pratats om annat än Corona.

6 mars kom en avrådan från resor till Italien.

10 mars kom en rapport om att man såg en viss samhällsspridning i Sverige.

11 mars deklarerade WHO att Corona är en pandemi och i samband med det så förbjöds sammankomster med mer än 500 personer.

12 mars blev en mörk dag. Då började saker och ting förbjudas och allt kändes så otroligt märkligt och overkligt.  Melkers träningar ställdes in, alla kommande matcher ställdes in, seniormatcherna skulle få spelas - men inför tomma läktare. Konserter ställdes in, teaterföreställningar ställdes in. Overkligt!

Dagarna därpå kändes som att man var i ett vacuum. Vi rekommenderas att jobba hemma... det började pratas om att stänga ned skolor, att undvika resor och så vidare. Gymmet stängdes ner. Biografer stängdes ned.

17 mars blev det stopp för icke nödvändiga resor, och samtidigt gick det ut en rekommendation om distansarbete - samt att människor över 70 år ska begränsa sina social kontakter.
Gymnasieskolor, högskolor och universitet rekommenderades att gå över till distansarbete.

Det är en totalt overklig situation vi har hamnat i. Känns som att hela samhället rasar ihop. Hotell, restaurang och nöjesvärlden totaldör. Resebranschen dör, så många människor blir av med sina arbeten. Börsen rasar.

Människor drabbades av något bunkringsbehov, butikerna tömdes på toapapper, konserver och pasta. Det blev fullständigt kaos.

Jag vill bara gråta och vakna upp från den här mardrömmen.

Samtidigt försöker man hitta på roliga saker mitt upp i detta. Det blir fikaträffar över nätet, musiker ordnar livekonserter på Facebook, författare har liveuppläsning av böcker på Instagram och så vidare. Underbart att se dessa ljusglimtar i denna tuffa tid <3 nbsp="" p="">
Men den där drejkvällen jag sett fram emot blev inställd. Träffen med Åsa ställdes in.

Hur det blir med Mathildas student återstår att se. Vi lever på hoppet.