Det blev en annorlunda höst, precis som våren blev annorlunda.
Vi fortsatte att jobba hemma, fortsatte att hålla ned sociala kontakter och så vidare. Mathilda började på lärarutbildning på Uppsala Universitet, Melker började 9:an och handbollen drog igång igen. Men Corona fanns där som en tung blöt filt.
I mitten av oktober så ökade smittan och restriktionerna skärptes på nytt. Mathilda övergick till distansundervisning och all tävlingsverksamhet inom handbollen ställdes in. Spelare födda tidigare än 2005 fick inte heller träna, och då Melker spelare med de som är födda 03-04 så ställdes samtliga träningar in. Melker kunde däremot fortsätta träna tillsammans med 06'orna, så det har varit bra för honom! Det tråkiga var att Sverige-cupen ställdes in, det var 05'ornas tur i år, så det kommer inte fler chanser där. Supertrist när det är något man längtat efter i alla år.
Samtidigt har hösten varit helt fantastiskt då vi fick in Harry i våra liv <3
27:e augusti fick vi träffa honom första gången
18:e september var det dags att hämta hem honom
Jag gick in i detta med tanken om att det skulle bli skit-jobbigt att ha valp, och det var nog en bra inställning. Det har varit mycket lättare än jag föreställt mig! Första två veckorna var det väldigt mycket enklare än jag trott. Sedan kom en period med intensivt bitande - då jag stundtals undrade vad vi givit oss in på. Men efter kanske två veckor så avtog det också.
Han har varit rumsren sedan han var 12 veckor, han har sovit hela nätter nästa hela tiden. Han har ätit bra, bara bitit sönder två sladdar (än så länge..)
Vi har inte bara fått in Harry i våra liv, utan vi har även fått ett nytt bekantskapsgäng då vi ses med hela valpkullen regelbundet. Så himla kul och givande!
Vi har gått valpkurs tillsammans, vi har varit och testat valpagility, vi har kört valpspår och rallylydnad. Superskoj!
Så även om det mesta var skit med 2020 - så fanns det en stor ljusglimt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar