I dag var det dags för dansuppvisning igen!
Min stora fina dotter var lika duktig som vanligt, och jag satt med tårar i ögonen och tittade... Skruttan, man blir ju så stolt, så stolt...
Film kommer... kanske i morrn eller nåt, för nu ska jag lägga mig i sängen och skriva i min "Må bra"-bok och sen läsa vidare i Good Enough.
Gonatt alla vänner!
3 kommentarer:
Men vad underbart, klart man är stolt. Många vågar inte tillstå det men jag tycker verkligen man ska våga vara stolt för sina barn och våga säga det, eller hur?
Skönt att höra att du mår lite bättre. Hoppas hoppas att du kan gå på ngr samtal till. Att jobbet går med på det.
Ang kördagen i Maj så kan inte jag iaf. Sabina kanske kan. Jag kommer att vara på kurs/internat natten mellan torsdagen och fredagen. Och det var torsd kväll om jag inte missminner mig. Jättesynd, hade verkligen velat gå.
kramen
Visst är det härligt att få sitta och vara stolt och tårögd över att ens barn klarar av både det ena och det andra? Kram!
Synd att vi inte kunde vara med den här gången. Men vi har ju varit med nästan alla andra gånger. Och dom brukar vara så duktiga. Mormors lilla skrutta börjar ju bli så stor nu. Klart att du får vara och ska vara stolt, jag vet ju dom som skäms (du vet också vem) och DET tycker jag är hemskt.
Puss hjärtat.
Skicka en kommentar