När man är nio år...

Denna text har jag lånat från Psykologiguiden. Denna text finns även att läsa i Trotsboken som jag tar fram och läser i då och då när jag har behov av det...  Jag tog fram den i går och läste om just nioårsåldern...


"9-årsåldern. Nu kommer en ny period av mognad och utveckling, en ny orostid. Kallas ibland "de glömda åren" eftersom barnet sällan är utagerande och ilsket utan oftare tyst, lite inåtvänt och sårbart. Det grubblar och drömmer. Självkänslan är ofta inte så bra, man kan känna sig ensam och är rädd att göra bort sig. Samtidigt ifrågasätter 9-åringen ofta de vuxna, både föräldrar och lärare.


9-åringen behöver föräldrarna även om det kan verka som motsatsen. "Gå din väg" kan betyda "kom".


Barnet behöver få vara ifred med sina tankar men behöver också föräldrarnas stöd. Att finnas till hands, att lyssna och respektera och försöka förstå är viktigt. Liksom att vara tillsammans i vardagen - laga mat ihop, spela spel, idrotta.

Barnet börjar så smått förbereda sig på att lämna barndomen. Det rör sig i allt vidare cirklar utanför hemmet. Kompisar blir allt viktigare och att höra till, få vara med. Kunskapsbehovet är stort, barnet frågar mycket och söker själv information, i böcker och på nätet.

Psykosomatiska symtom är vanliga i 9-årsåldern. Ta dem på allvar innan problemen växt sig stora.


Barnet söker sin egen identitet. Det kan kännas roligt att bli stor men samtidigt oroligt. Ena stunden kanske han skriker och anklagar, argumenterar och ifrågasätter och i nästa stund vill han sitta i knät och vara liten. Mörka tankar om livet och döden är inte ovanliga och kan ta sig olika fysiska uttryck som sömnrubbningar, ont i magen eller i huvudet. Det är viktigt att ta sådana symtom på allvar och söka hjälp innan problemen har vuxit sig alltför stora.

Många föräldrar oroar sig över att barnet sitter för lång tid framför tv:n och datorn. Man tycker att barnet behöver röra sig mer och är orolig att våldet ska påverka barnet."

Jag lider så med min dotter som två kvällar i rad legat och tokgråtit på grund av alla funderingar över liv och död.. Fy fanken.. Kommer så väl i håg hur det var..

I dag har hon gått och varit rädd för att tankarna ska komma tillbaka även denna kväll.. stackarn!

Men i kväll låg jag inne hos henne tills hon nästan somnat, så i kväll gick det bra. Det är inte lätt att vara liten... och det är inte lätt att vara förälder...