Morfar <3

Förra måndagen, när vi hade trefika på jobbet, fick jag ett meddelande från mamma. Hon satt hos morfar.. han hade blivit sämre.. Jag funderade en stund på hur jag skulle göra. Jag tog på sätt och vis redan avsked då jag besökte honom sist. Jag kände ju då att det var nog sista gången jag träffade honom..

Men jag bestämde mig för att åka dit. Han hade haft jättejobbigt med andningen, men strax innan jag kom hade han fått morfin och somnat. Han sov lugnt och stilla under tiden jag var där. Jag klappade och pussade på honom och viskade i hans öra.

Jag återvände till jobbet, men tankarna var någon annanstans så jag blev inte så långvarig på jobbet. Tankarna fanns hos morfar, och mormor och mamma hela kvällen - och natten - och under tisdagen.

På tisdagen när jag åkte hem från jobbet så ringde jag mamma. Klockan var då 16:19, men jag fick inget svar. Ringde då pappa i stället och vi pratade en stund. Han hade inget hört, men berättade att dom skulle till morfar efter jobbet. Han berättade även att moster skulle komma från Kalmar på söndagen, och jag frågade då pappa; "Tror du morfar lever så länge?".

Sen ringde mamma och pappa och jag avslutade vårt samtal.. Mamma berättade gråtandes att nu var morfars kamp över... 16:15 tisdagen den 8:e januari tog han sitt allra sista andetag. Älskade morfar!

Mamma var på väg dit, och själv blev jag fundersam över vad jag skulle göra.. Först åkte jag i alla fall till fritids där jag med tårfyllda ögon hämtade Melker och en kompis. Jag bestämde mig sen för att åka och ta ett sista farväl av morfar..

När jag kom till Ärlinghem satt mamma, mormor & Eva utanför morfars rum. Sköterskorna höll på att göra iordning morfar för att vi skulle kunna ta farväl... 

Jag var oerhört spänd på att gå in till morfar. Jag har aldrig sett en död människa förut, och var orolig för hur jag skulle reagera...

Men det var så fint.. dom hade klätt morfar fin och lagt dit en blomma i hans händer. Släckt ned i rummet och tänt ljus. Han var så fin där han låg och såg fridfull ut.. Älskade morfar!
Vi satt inne hos honom och pratade och mindes, och pussade på honom och viskade i hans öra igen.. Jag är glad att jag åkte dit ändå. Det var fint!

När jag sen åkte hem var jag stentrött. Beställde pizza till middag..

Melker var så liten när morfar blev sjuk, så han har inte mycket minnen av honom annat än i rullstol. Han har inte direkt kommenterat att han är död..

Mathilda sa inte något på några dagar, men i helgen brast det fullständigt och hon var otröstlig. Men vi har pratat, pratat och pratat och minnts alla fina minnen av morfar. Vi har även tittat på kort. Älskade morfar! Det första jag tänker på när jag tänker på dig - det är ditt härliga skratt...

Sov gott morfar - vi ses i Nangijala!

Julafton 2000

Vi leker "Så ska det låta" och mamma, Nicklas, Christian och morfar framför "Diggiloo Diggiley" - och morfar skrattade så där himla härligt ♥