Jag blev alltså sjukskriven 100% i två veckor. På väg hem från läkaren stannade jag på Maxi Häggvik och handlade. Det gick bra. Sen åkte jag hem och landade..
Jag var ledsen och trött. Orkade inget. Stängde av alla notiser på telefonen, meddelade handbolls-folket om läget och att jag inte kommer kunna hjälpa till i samma utsträckning som jag brukar.
Lördag, söndag, måndag var jag trött och orkeslös. Tog mig ut i skogen. Gick och sparkade löv. Grubblade och var ledsen. Funderade och refleketerade. Insåg varför jag mådde som jag mådde. Hur mycket har jag gjort senaste året? När vilade jag senast? Kan inte ens minnas när jag bara satt ner i soffan och slappade...
På tisdagen kände jag mig något piggare. Var på första besöket hos psykologen. Kände mig lite mer energisk på eftermiddagen och lagade mat. Kanske lite för energisk - då jag passade på att utöver middagen laga två olika lasagner för att frysa in. Blev akut trött.
På onsdagen vaknade jag trött och sliten, men fick lite mer energi under dagen,
På torsdagen (10/10) vaknade jag pigg och kände mig redo att fira mormors 90-årsdag. Tyvärr blev det ändrade planer då mamma behövde åka till Hjärtakuten och pappa var i Etiopien så jag åkte in med mamma. Blev genast orolig och fick ångest.
Tack och lov så kom vi in snabbt och mamma sattes under kontroll, och det var inget akut. Vi fick stanna över dagen, och hölls under uppsikt. Det var inget att oroa sig över, så vi var lättade när vi åkte hemåt.
På söndagen spelade Melker handboll i Skogås och jag hängde med dit. Kändes nervöst innan, då utmattningen till stor del förknippas med handbollen. Men det var skönt att göra "comeback" i en annan hall, där Melker dessutom spelade med ett annat lag. Jag kunde hålla mig för mig själv och behövde inte umgås med andra förädrar. Hade öronproppar med. Det gick över förväntan!
Mådde bra veckan efter - men på onsdagen började jag få oroskänslor. Var nervös inför att börja jobba igen. Kände mig inte redo.. Kände mig yrslig, orolig och hade ångest.
Nytt läkarbesök (18/10)
Mådde inget bra. Blev sjukskriven ett par dagar till, och sedan 75% sjukskriven två veckor. Eftermiddagen var jobbig, kände mig yrslig när jag var och fikade hos mamma. Hämtade Newbodykläder hos en handbollsmamma, kändes svajigt att träffa folk.
Det är det jobbigaste. Att dom där "svajkänslorna" bara kommer utan förvarning. Benen känns vingliga och jag behöver hålla i mig. Inser att jag haft de känslorna i bland tidigare också. Behövt stå vid en vägg och hålla i mig typ, eller hålla i mig när jag sitter vid ett bord.
Blev ledsen för att känna så, men inser att jag gjort för många saker och fått för många intryck den dagen.
Dagen efter fick jag avbryta en promenad med Micke för jag kände mig för vinglig. Kände mig ledsen.
På söndagen (20/10) var det återbesök i Vikingahallen. Kröp längs med väggarna typ :) Melker spelade även denna helg med 06, så det var skönt att kunna sitta avsides. Gick över förväntan.
Tisdag (22/10) spelade Melker bortamatch och jag hängde med. Nu var det med ordinarie lag, så nu var det premiär att träffa de föräldrarna. Det gick också bra - även om jag blev våldsamt trött efteråt.
Onsdag (23/10) var sista dagen med 100% sjukskrivning. Svajig och ont i huvudet. Orolig inför jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar