Utmattningssyndrom del 4 - 50% sjukskriven

Torsdag 7/11 var min första arbetsdag med 50%. Kändes helt okej!

Tre veckor jobbade jag 50%. Det gick upp och ner, för det mesta kändes det bra. Men så fort jag utmanade mig lite för mycket så slog ångest och yrseln till. Kände mig ledsen... jag förstår ju att resan inte går spikrakt framåt, men det är ändå jobbigt.

Så fort jag hade för många saker planerat så kändes det jobbigt.

Så fort jag sovit lite för lite så blev det jobbigt.

Tredje gången jag var på kontoret så var det mycket lättare. Hade knappt någon ångest alls. Skönt!

När det började närma sig att jag skulle öka upp till 75% arbete så blev det jobbigt. Vi pratade även om några nya arbetsuppgifter tills efter nyår, och det kändes först spännande - men förbyttes snabbt till ångest. Rädsla för att inte fixa det.

Hade också en oro över Försäkringskassan då jag inte hörde av dem. Skulle jag få några pengar?
En sån enorm stress..

Hamnade i ett spontant möte på kontoret och kände mig lite instängd. Kändes inte alls bra.

Det blev lite mycket saker sista veckan, och till slut fick jag meddela min chef och läkare att det kändes helt omöjligt att gå upp till 75%.

Mina symtom för tillfället var då:

- Bristande koncentration, svårt att läsa och skriva längre texter

- Obekväm att sitta still och lyssna/titta

- Yrsel

- Öronsus

- Energinivån låg

- Hjärtklappning (inte så mycket längre)

- Hjärnan som känns helt luddig - mental trötthet

- Huvudvärk som kommer och går

- Ont i axlar och nacke

- Oro & ångest

- Vimsig, yr, dimsyn

Vid läkarbesöket denna gång insåg väl läkaren att det ändå var Utmattningssyndrom, och att återgång till arbetet inte skulle gå lika snabbt som hennes första planering.

Nu blev jag fortsatt sjukskriven 50% till 31/1.

Det har funkat bra efter dess, fick mer lugn i kroppen när jag fick mer tid att återhämta mig.

Satte upp tydliga planer inför julen, och drog ned på alla krav & måsten. Julen har gått långt över förväntan <3 nbsp="" p="">
Nu när jag går tillbaka och läser mina anteckningar så ser jag ändå hur mycket framsteg jag gjort - och hur mycket bättre jag mår. Inte alls lika trött och inte alls lika jobbigt att visats bland mycket folk. Skönt!