Sorgligt

Till mina närmsta vänner här i livet hör ett gäng mammor som jag har kontakt med här på nätet, i en sluten mailinglista. Några av dessa mammor har hållt ihop sen sommaren -00, då alla var gravida. Jag anslöt mig till detta gäng i mars 2001 då Mathilda var nyfödd.

Till en början handlade väl mailen mest om bebislivet - men nu handlar mailen om allt mellan himmel och jord. Vi känner varandra utan och innan, och finns allt där för varandra. Jag vet inte vad snittantalet mail per dag ligger på, men det är inte ovanligt att det trillar in 50 mail en dag.

För utomstående låter det här säkert jättemärkligt, att man kan känna varandra så bra via nätet. (Dom flesta har iofs träffats IRL åtminstone nån gång.)

Nu till det sorgliga;
En av dessa underbara mammor, mamma till två killar fyra och sju år gamla, fick i somras veta att hennes sambo och tillika pappa till barnen, hade cancer. Denna otäcka sjukdom...

Vi har följt hans kamp, och jag fattade nog aldrig hur illa det var. Under min semester på Cypern kunde jag inte hålla mig från att kolla av mailen. Fick då läsa att sambon blivit akut sämre. Deras planerade bröllop i november blev i stället ett akutbröllop på sjukhuset...

Sex dagar senare somnar han lugnt och stilla in. Grymt!

Så här unga människor ska inte få dö. Han hade inte ens fyllt 40 år...
Jag tänker på min vän som blivit lämnad ensam och på deras barn som förlorat sin pappa.
Fy fan vad livet är orättvist!

I dag har det gått en vecka. Ljuset brinner här hemma för H.



Ta hand om varandra!