Jo, jag måste säga att jag mår rätt bra. Jag känner mig väldigt mycket tröttare. Har väl haft sömnbrist rätt länge, och nu har jag släppt fram den... och så känner jag mig enormt stresskänslig... Jag tänder till rätt snabbt när barnen tjafsar, och orkar inte ta fighter.. Det känns jobbigt. I dag har Melker varit riktigt knölig och det känns asjobbigt...
Jag tror att jag själv blir hjälpt av att jag är väldigt medveten om vad som händer, och att jag är öppen med det. Jag måste säga stopp och få ett slut på all stress... Jag misshandlar min kropp och det fixar den inte hur länge som helst... Så är det.
Återigen, jag måste sänka kraven, jag måste lära mig att säga nej och jag kan inte göra allt jag vill... Det går liksom inte.. det finns inte tid till det och det måste jag acceptera...
Läste en bra grej i Amelia, som faktiskt Caroline af Ugglas sagt:
En annan bra grej jag läste i Amelia:
Nåväl, i går var jag i alla fall på företagshälsovården och träffade en Beteendevetare som jag hade ett samtal med. Jag fick bubbla ur mig och berätta om min livssitutaion och så, och hon kunde inte annat än bekräfta att jag måste sänka kraven och att jag måste börja tänka mer på mig själv. Mycket handlar nog även om övervikten som jag måste ta itu med...
Det var skönt att få prata av sig, och få bekräftat att symptonen jag har låter som typiska stressymptom. Skönt... För det man oroar sig lite för oxå är ju att det ska vara nåt annat som är fel...
Nu ska jag prata med chefen och höra hur vi går vidare, om jag får gå och prata fler gånger eller vad vi ska göra.
Jag tror ändå att vi kommit en bit på väg med hjälp av schemat och tydligare kommunikation. Nu ska vi bara hålla i det...
I går var jag förresten ute och gick med min vän Heli. En härlig promenad runt kyrkan. Gårdagens stegantal slutade på 15 200. Finemang!
1 kommentar:
En bra början hjärtat!
Jag har skrivit ut bilderna och kommer att sätta upp dom hemma hos oss.
Puss
Skicka en kommentar