söndag, maj 10, 2009

Konsert i Berwaldhallen

Halv elva blev jag upphämtad av mamma och pappa för vidare färd in mot Stockholm. Men först stannade vi till på Stinsen. Mamma ville så gärna kolla in guldjackan jag såg i går... och tänka sig den passade henne finfint, så den köpte hon. Vi i vår stämma skulle vara klädda i vitt/svart/guld.

Vi kom väl till Berwaldhallen vid tolv ungefär, och sen blev vi insläppta tolv. Vi fick platserna längst fram - men det var hård konkurrens om dem då ett helt gäng från Sthlms-kören ville åt dem.. Lite irriterad över det kände jag mig. Kändes surt att vi som i vanliga fall brukar stå längst fram i Uppsala skuffades undan av dessa.

När konserten började så var det enormt varmt, och jag fick en panikattack.. Jävla skit! Inte just nu... Jag försökte stålsätta mig och tänka på annat och så, men jag kände hur jag blev alldeles knäpp och svetten rann, och jag började fundera på att fly. Jag ville ju så gärna vara med, det här har jag ju längtat efter så jag ville inte avbryta.. Men jag tänkte ut hur jag skulle göra, vilken väg jag skulle ta och så vidare.. Usch!

Jag tappade texten, och kände mig förvirrad. Hade ingen koll på vilken låt ville skulle sjunga osv.. Tappade kontrollen helt enkelt. Tack och lov så hade jag mamma intill mig, och hon tog min hand och då kändes det bättre. Efter ett par låtar kunde jag njuta igen och det kändes fint. Jag var glad över att jag lyckades stanna kvar!

Efteråt samlades vi utanför, det var Micke och barnen och farfar, och Sandra & Nicklas, och Veronica, Thyra & Veronicas mamma,. och Eva & Thordan och mamma & pappas grannar och även fd grannar. Många gäster denna gång. Kul!

Vi försökte enas om var vi skulle ta vägen efteråt, men det gick sådär bra..
Det slutade med att vi och Veronica & co bestämde oss för att åka hemåt. Men vi hann ändra oss igen och bestämma oss för att åka till Ulriksdal. När vi väl kom dit var det packat med bilar, så vi sket i det. Åkte hem och fikade hos oss i stället.

Sen blev Thyra kvar här och lekte. Melker och jag hoppade i hoppborgen, och sen rensade vi i landet och började rycka maskrosor. Hittade ett par maskar som barnen tog hand om... Dom byggde bon och hade sig.. Jättenice.. men dom hade kul i alla fall.

Nu ska jag sova! Finns viss risk att jag blir hemma i morgon. Melker snorar och kändes lite varm...

6 kommentarer:

Sandra sa...

Usch vad jobbigt det låter och känna så där! Men skönt att det ordna upp sig iallafall!
Blev lillen sjuk? :)

Vera sa...

Ni var sååå duktiga, och du var stark som orkade stå emot ångesten. Det var verkligen kul att följa med och se er "in action". T ville att jag skulle sjunga för henne i morse, och ja, det kan jag väl göra... Jag satte igång. Sjöng trollmor (kunde inte komma på nåt annat)... ÅHHH, kan inte du oxå sjunga i kör!!! Jahaja, det var bara ett litet test :)
Hoppas att Melle inte blir sjuk nu.
Många kramar!

Sandra sa...

Sandra:
Ja... det är inte kul alls, men det blev ju bra ändå!

Jodå, jag har varit hemme med en snorig och hostig son idag. Det blev så..

Vera:
Åhh... tack snälla du för att ni kom och tittade. Det värmde :)

Såklart har T rätt i att du oxå ska sjunga i kör.
Men du, då hänger du med på torsdag då??? SNÄLLA, SNÄLLA...

Kram på er!

Anonym sa...

GRATTIS Sandra du har kommit en bit på vägen, du stannade kvar och vann över paniken!Det är rätta takter.SKRATTA den rakti ansiktet!


Många KRAMAR

Therese(Familjelivet)

Lumumma sa...

Otroligt bra gjort att lyckas stanna på konserten trots panikattacken. Då vet du att du klarar dig igenom en sådan, och att den faktiskt ebbar ut... Även om det är väldigt otäckt medan det pågår. Kram! PS. Ja, det var lika bra att pajen blev äcklig, definitivt. ;)

Sandra sa...

Therese och Lumumma:
TACK! Nu efteråt känns det bra att jag stannade.. Det var ju nåt som jag längtat så efter, så det skulle kännts förjävligt att lämna scenen på grund av ångesten...

*kram*