Familjen Åström: Caching i Nävekvarn

söndag, juli 12, 2009

Caching i Nävekvarn

I söndags tyckte vi att det vore skoj att ta ett par cacher i Nävekvarn, och då få visa de andra hur det går till...

Kollade in en cache som låg 1,25 km från Å&T's hus, intill Sörmlandsleden. Den tar vi snabbt... Det stod att det skulle vara en ganska lätt cache...

I och med att lille T låg och sov så stannade Å hemma med honom. Vi skulle väl bli borta max en timma, och då passade det ju bra att hon var hemma och fixade lunch under tiden..

Kändes jättemysigt när vi började vandra Sörmlandsleden. Vem hade kunnat tro att vi skulle hamna på Sörmlandsleden?!

Nåväl, vi har ingen karta inlagd på GPS'en ännu, men den visade hela tiden att vi var på rätt väg. Avståndet sjönk.. men det var lite väl knivig terräng för våra fyraåringar.. Vi fick klättra upp och ner och känna oss som riktiga friluftsmänniskor.. Spännande..

Efter en stunds vandrande började avståndet minska och vi hittade fram till ängen där cachen skulle ligga. Men där gick vi bet.. Micke, T&T gick i väg och letade och jag, Mathilda och Melker stod kvar på leden.. Var inte helt rätt klädda för terrängen.. Vi vandrade fram och tillabaka, och efter en stund ropar Micke till oss att fortsätta leden så skulle vi snart komma fram till det stället dom var vid.. Men vad sjutton, vi kom ju bara längre och längre bort och snart hördes inte ropen längre.. Vad gör vi??? Jag hörde samtidigt biltrafik och iom att vi inte ville gå samma kniviga väg tillbaka så fortsatte vi leden tills vi hamnade ut på bilvägen...

Nu kan man ju tycka att det vore smart om jag haft med mig min mobil.. Det hade jag inte. Dumt! Barnen blev lite rädda över att vi gått vilse och tappat bort de andra, men jag försökte leka cool.. Ännu jobbigare blev det när det började regna..

Mötte ett par cyklister och frågade om de hade en telefon att låna ut, men det hade dom inte. Däremot kunde dom bekräfta att vi var på rätt väg.. Efter en stund så kom vi fram till ett hus där vi gick in för att låna telefonen. Kunde ringa Micke och meddela att vi gick hemåt på egen hand... Dom var oxå på väg hemåt.

Efter en stund kommer Å körandes, hon har gett sig ut för att leta efter oss.. Härligt att få hoppa in i bilen.. Vände tillbaka och efter en stund hittade vi resten, och alla var återsamlade igen. Men hittade vi cachen då? Nej.. I efterhand inser vi att vi angrep den från helt fel håll.. Skit! Vi kommer tillbaka i augusti och kniper den då...

Vilket himla äventyr det blev!
Två och en halv timme var vi ute.. och vi gick 3,7 km.. hi hi!

På eftermiddagen, då mamma och pappa kommit för att hämta Micke, så tog vi två snabba cacher vid Skäret. Där lyckades vi mycket bättre..

Som sagt, Micke åkte hem med mamma och pappa, och barnen och jag stannade kvar i Nävekvarn.