lördag, januari 04, 2020

Utmattningssyndrom del 4 - 50% sjukskriven

Torsdag 7/11 var min första arbetsdag med 50%. Kändes helt okej!

Tre veckor jobbade jag 50%. Det gick upp och ner, för det mesta kändes det bra. Men så fort jag utmanade mig lite för mycket så slog ångest och yrseln till. Kände mig ledsen... jag förstår ju att resan inte går spikrakt framåt, men det är ändå jobbigt.

Så fort jag hade för många saker planerat så kändes det jobbigt.

Så fort jag sovit lite för lite så blev det jobbigt.


Tredje gången jag var på kontoret så var det mycket lättare. Hade knappt någon ångest alls. Skönt!

När det började närma sig att jag skulle öka upp till 75% arbete så blev det jobbigt. Vi pratade även om några nya arbetsuppgifter tills efter nyår, och det kändes först spännande - men förbyttes snabbt till ångest. Rädsla för att inte fixa det.

Hade också en oro över Försäkringskassan då jag inte hörde av dem. Skulle jag få några pengar?
En sån enorm stress..

Hamnade i ett spontant möte på kontoret och kände mig lite instängd. Kändes inte alls bra.

Det blev lite mycket saker sista veckan, och till slut fick jag meddela min chef och läkare att det kändes helt omöjligt att gå upp till 75%.

Mina symtom för tillfället var då:

- Bristande koncentration, svårt att läsa och skriva längre texter

- Obekväm att sitta still och lyssna/titta

- Yrsel

- Öronsus

- Energinivån låg

- Hjärtklappning (inte så mycket längre)

- Hjärnan som känns helt luddig - mental trötthet

- Huvudvärk som kommer och går

- Ont i axlar och nacke

- Oro & ångest

- Vimsig, yr, dimsyn

Vid läkarbesöket denna gång insåg väl läkaren att det ändå var Utmattningssyndrom, och att återgång till arbetet inte skulle gå lika snabbt som hennes första planering.

Nu blev jag fortsatt sjukskriven 50% till 31/1.

Det har funkat bra efter dess, fick mer lugn i kroppen när jag fick mer tid att återhämta mig.

Satte upp tydliga planer inför julen, och drog ned på alla krav & måsten. Julen har gått långt över förväntan <3 nbsp="" p="">
Nu när jag går tillbaka och läser mina anteckningar så ser jag ändå hur mycket framsteg jag gjort - och hur mycket bättre jag mår. Inte alls lika trött och inte alls lika jobbigt att visats bland mycket folk. Skönt!

Utmattningssyndrom del 3 - 75% sjukskriven

24/10 var min första arbetsdag. Den dagen hade jag möte med min chef, vi sågs i Kista Galleria då jag skulle till psykologen efteråt.

Direkt när jag kom in gallerian kände jag av svajjet och fick gå nära en vägg. Hatar känslan.
Efter mötet blev det en del dötid då jag väntade på tiden hos psykologen. Gick ändå bra att vandra planlöst i centrumet.

På fredagen öppnade jag upp datorn och kollade av lite mail och sånt. Har satt upp en plan att ta paus var 30:e minut - innan hjärnan börjar bli trött. Känner av den mentala tröttheten, så jag behöver vila ofta.


Mådde bra på kvällen och kände mig nöjd över att det gått bra.

Kommande dagar jobbade jag 1 timme före lunch och 1 timme efter lunch. Funkade mestadels bra!

I slutet av första jobbveckan åkte jag till kontoret en första gång. Väldigt nervös! Men det gick bra.. 

Även andra veckan då jag jobbade 25% gick bra. Hade inte så jobbiga känslor inför att gå upp till 50%. Lite nervös, men inte så farligt.

Jag ägnade mycket av min tid till att reflektera och planera framåt. Satte upp strategier och prioriteringar för hur jag ska leva mitt liv framåt och vad som egentligen är viktigt i livet. Jag ska inte tillbaka till det liv jag levt innan - det är ju inte hållbart.


torsdag, januari 02, 2020

Utmattningssyndrom del 2 - 100% sjukskriven

Jag blev alltså sjukskriven 100% i två veckor. På väg hem från läkaren stannade jag på Maxi Häggvik och handlade. Det gick bra. Sen åkte jag hem och landade..

Jag var ledsen och trött. Orkade inget. Stängde av alla notiser på telefonen, meddelade handbolls-folket om läget och att jag inte kommer kunna hjälpa till i samma utsträckning som jag brukar.

Lördag, söndag, måndag var jag trött och orkeslös. Tog mig ut i skogen. Gick och sparkade löv. Grubblade och var ledsen. Funderade och refleketerade. Insåg varför jag mådde som jag mådde. Hur mycket har jag gjort senaste året? När vilade jag senast? Kan inte ens minnas när jag bara satt ner i soffan och slappade...

På tisdagen kände jag mig något piggare. Var på första besöket hos psykologen. Kände mig lite mer energisk på eftermiddagen och lagade mat. Kanske lite för energisk - då jag passade på att utöver middagen laga två olika lasagner för att frysa in. Blev akut trött.

På onsdagen vaknade jag trött och sliten, men fick lite mer energi under dagen,

På torsdagen (10/10) vaknade jag pigg och kände mig redo att fira mormors 90-årsdag. Tyvärr blev det ändrade planer då mamma behövde åka till Hjärtakuten och pappa var i Etiopien så jag åkte in med mamma. Blev genast orolig och fick ångest.

Tack och lov så kom vi in snabbt och mamma sattes under kontroll, och det var inget akut. Vi fick stanna över dagen, och hölls under uppsikt. Det var inget att oroa sig över, så vi var lättade när vi åkte hemåt.

På söndagen spelade Melker handboll i Skogås och jag hängde med dit. Kändes nervöst innan, då utmattningen till stor del förknippas med handbollen. Men det var skönt att göra "comeback" i en annan hall, där Melker dessutom spelade med ett annat lag. Jag kunde hålla mig för mig själv och behövde inte umgås med andra förädrar. Hade öronproppar med. Det gick över förväntan!

Mådde bra veckan efter - men på onsdagen började jag få oroskänslor. Var nervös inför att börja jobba igen. Kände mig inte redo.. Kände mig yrslig, orolig och hade ångest.

Nytt läkarbesök (18/10)
Mådde inget bra. Blev sjukskriven ett par dagar till, och sedan 75% sjukskriven två veckor. Eftermiddagen var jobbig, kände mig yrslig när jag var och fikade hos mamma. Hämtade Newbodykläder hos en handbollsmamma, kändes svajigt att träffa folk.

Det är det jobbigaste. Att dom där "svajkänslorna" bara kommer utan förvarning. Benen känns vingliga och jag behöver hålla i mig. Inser att jag haft de känslorna i bland tidigare också. Behövt stå vid en vägg och hålla i mig typ, eller hålla i mig när jag sitter vid ett bord.
Blev ledsen för att känna så, men inser att jag gjort för många saker och fått för många intryck den dagen.

Dagen efter fick jag avbryta en promenad med Micke för jag kände mig för vinglig. Kände mig ledsen.

På söndagen (20/10) var det återbesök i Vikingahallen. Kröp längs med väggarna typ :) Melker spelade även denna helg med 06, så det var skönt att kunna sitta avsides. Gick över förväntan.

Tisdag (22/10) spelade Melker bortamatch och jag hängde med. Nu var det med ordinarie lag, så nu var det premiär att träffa de föräldrarna. Det gick också bra - även om jag blev våldsamt trött efteråt.

Onsdag (23/10) var sista dagen med 100% sjukskrivning. Svajig och ont i huvudet. Orolig inför jobb.   

Utmattningssyndrom del 1

De senaste åren har det varit mycket jobb, eller om jag ska vara ärlig så har det nog alltid varit mycket jobb - men de senaste åren vet jag inte hur många gånger jag sagt till Micke: "Ska bara bli klar med detta - så blir det lugnare sen". Det har aldrig blivit lugnare..

Hösten 2018 hade vi väldigt mycket på jobbet - och våren 2019 hade vi extremt mycket att göra. Flera föräldrarlediga, omorganisation på gång och en chef som inte vara så speciellt närvarande. Varenda dag fullbokad och tid att vara sjuk fanns inte, så när jag under våren blev sjuk så var det bara att bita ihop och sitta i soffan och jobba mellan hostattackerna och feberfrossan.. Inte så sunt, men butikerna väntade på sina leveranser..

Kände mig ändå inte så stressad och tänkte hela tiden "Så länge jag sover bra så är det lugnt". Visst hade jag en del hjärtklappning i bland på kvällarna när jag skulle sova. Därav att jag gick till läkaren för det som jag skrev om i detta inlägg. Fast nu ser jag ändå att jag skrivit att jag känt mig stressad under våren... 



Vi hade fem långa veckor semester - och jag var uppspeedad och kunde inte ta det lugnt. Drog igång med renovering när jag kanske borde ha tagit det lugnt och stillsamt. Lätt att vara efterklok..

När jag började jobba efter semestern så hade jag 11 fullbokade veckor - sen skulle det bli lite mer hanterbart. Min chef frågade om det inte fanns något jag kunde lämna ifrån mig - men lite bränd av tidigare erfarenheter så kändes det enklare att lösa allt själv och bita ihop och kämpa.

Jobbar lite på kvällar, jobbar lite på helger, jobbar när tid finnes helt enkelt. Träningstillfällena blev färre och färre och jag tog hand om mig själv mindre och mindre. Varningssignaler kanske?! 

Fick yrselattacker när vi satt i matsalen på jobbet. Varningssignaler kanske?!

Huvudvärk allt oftare. Varningssignaler kanske?!

Men jag sov ju bra - då är det lugnt. Bara bit ihop och kämpa - du orkar fram till vecka 42. Sen kan du vila lite.

Utöver mycket på jobbet har jag lagt ner otroligt mycket till på handbollen. Det som började med att hjälpa till med hemsidan, blev med tiden att hjälpa till med matchläggning, matchflyttar, lokalbokning,  träningstider, medlemsregistrering och så vidare. Utöver detta hjälpte jag till i entrén vid herrmatcherna - som sedan även blev dammatcherna, och sedan även division 1-matcherna. Inte konstigt att jag fick utmärkelsen "Årets alltid där"

Under augusti månad blev det mycket strul med spelarregistreringar - och jag sa glatt "Jag fixar!" La många timmar på detta. Utöver detta hjälpte jag till med Melkers lag... hjälpte till med lagledarrollen.

Nähä, det var ingen som kunde ta på sig att fixa arbetsscheman för de arbeten som skulle göras - "Ok, jag fixar"

Nähä, det var ingen som kunde ta på sig kassörrollen - "Ok, jag fixar!"

Utöver detta - en klassisk "Familjens projektledare". Jag planerar och fixar det mesta.

Med facit i handen - detta är inte hållbart hur länge som helst.

Men jag räknade ned veckorna - snart blir det lugnare.

Sista helgen i september så hade vi USM hemma i Vikingahallen. Jag kände mig ganska lugn arbetsmässigt och kände mig ganska lugn inför USM-helgen också. Jag hade ingen uppgift utan skulle mest bara hjälpa till där det behövdes.

Men det blir mycket ändå. Man springer hit och dit, man hör föräldrar som klagar på att deras barn inte får spela, och att saker och ting är orättvist och så vidare. Inget som jag har att göra med - men det suger ändå energi och jag tar åt mig. Mitt barn fick inte heller spela särskilt mycket - men inte fasen klagar jag över det. 

På lördagskvällen var jag trött. Vi åt middag med laget på Magasinet och jag minns att jag kände mig frånvarande.

På söndagen var jag och Melker uppe vid Vikingahallen innan 07. Vi skulle starta dagen med frukost för killarna. Sen var det full rulle hela dagen.. "Sandra, har du koll på det?" det känns som en återkommande fråga den dagen.

Sista USM-matchen för dagen var hetsig och hjärnan kändes helt speedad. Efter det skulle jag hjälpa till vid herrmatchen. Jag hälpte till en stund och sen när vi skulle gå och räkna kassan så fick jag en fråga "Hur mår du egentligen?" Kunde inte sitta still och kände mig speedad. Hade tydligen först varit röd i ansiktet för att sedan bli alldeles blek. Jag blev hemskickad...

Jag åkte hem. Låg i sängen och hade hjärtklappning. Funderade på att ringa ambulans, för hjärtat var nog på väg att ge upp. Men hur skulle jag göra? Skulle jag ringa Micke först? Skulle jag meddela Mathilda som var på konsert? Men vad skulle grannarna säga om det kom en ambulans? Och skulle jag bli utsläppt för att kunna åka till butiken dagen efter?

Efter att ha intalat mig själv att ont hade jag ju inte, jag var bara speedad, så kunde jag slappna av lite. Bestämde mig för att ta butiksbesöket på måndagen med vila på tisdagen. Sen skulle jag orka bita ihop några veckor till.



Sov kasst natten till måndagen. Åkte hemifrån 6:38. Redan i Väsby funderade jag över hur fasen jag skulle fixa att åka till Trosa. Ner med fönstren och in med luft så funkade det. I Södertälje stannade jag och köpte mitt livs första energidryck - och en kaffe.

Tog mig fram till Trosa och var rätt sansad. När vi väl började jobba där så speedade jag upp, jag sprang och stressade runt - tills jag insåg att det bara var jag som hade det tempot. Alla andra tog det lugnt - eller i vanligt tempo. Vi hade ju ingen stress, så varför stressade jag så?  Tempot satt i kroppen. Jag gick och tog luft och saktade ned på tempot så kändes det bättre sedan. Eftermiddagen gick bra, och att köra hem gick bra. Var hemma 17:52.

På tisdagen (1:a oktober) skulle jag bara ta det lugnt, gå en skön promenad och sedan hjälpte till på dammatchen. Hade egentligen sagt nej - men hade ändå fått frågan om jag kanske kunde hjälpa till lite iaf. Vilket jag sagt ja till...

Mathilda var ledig denna dag och frågade om vi kunde baka. Okej, jag åker och handlar. Ska bara ligga i soffan en stund till..

Åker till Kvantum och så fort jag kliver in slår paniken emot mig. Benen kändes vingliga och huvudet yrsligt.. Handlade så fort det gick och undvek att prata med någon. Åker hem och kastar mig ned i soffan och meddelar Mathilda att hon får baka själv. Jag har ingen energi.. meddelar även att jag inte kommer på kvällens dammatch. Någon promenad blir det inte heller. Känner mig ledsen och gråter..

https://www.facebook.com/herregudco/

Tänker att jag får nog vila lite på onsdagen också. Bara göra lite småjobb från soffan.  På onsdagen är jag ungefär lika energilös och ledsen. Huvudet känns delvis som fullt av sirap, och delvis fyllt av bomull. Koncentrationsnivån är lika med noll.

På onsdagskvällen känner jag att det kommer nog inte funka att jobba på torsdagen heller, och det är nog här jag inser vad som håller på att ske.. Jag skriver ned alla uppgifter jag har framför mig, och lägger över alla dokument så att mina kollegor når dem - och mailar min chef och berättar om vad som sker.

På torsdagen ringer min chef och frågar om han får komma hit, och om han ska ordna en läkartid. På eftermiddagen kommer han hit. En läkartid är fixad till fredagen och han frigör mig från allt jobb. Jag känner hur jag börjar försöka hitta lösningar för de olika uppgifterna, och hur han ska fördela dem. Precis det som är mitt problem - att hitta lösningar för allt... så min chef gjorde helt rätt som befriade mig helt. Då kunde jag släppa det.. i alla fall efter några dagar kunde jag slappna av.

En stor eloge till min chef - han har varit fantastisk!

På fredagen åkte jag till läkaren. Blev sjukskriven två veckor för "reaktion på svår stress". Hon bedömde inte att jag hade utmattningssyndrom - men var väldigt nära. Enligt testet jag fick göra så var man i riskzonen om man hamnade över 19, och jag hamnade på 24. 

Skönt tänkte jag - då har jag inte gått in i väggen..  Två veckor vila och sen är jag på banan igen.

2019 del 2

Augusti

Efter fem veckors semester började vi jobba igen. När jag började jobba så hade jag 11 fullbokade veckor med jobb. Så gott som inga obokade dagar.. så det blev full rulle direkt.


Vi åt mycket plommon - då vårt plommonträd gav otroligt mycket plommon detta år.

En helg åkte Mathilda och jag till Jönköping/Huskvarna för att se Veronica Maggio på Huskvarna Folkets Park. En mysig liten resa!


Vi fick äntligen nya trappsteg monterade. Sååå fint!


Sista helgen åkte vi ner till Nävekvarn för den årliga kräftskivan. Så mysigt!


September

September inleddes med bad!


En helg brassade vi hamburgare till Melkers lag, som hade uppstartshelg.


Detta var månaden då Melker blev av med tandställningen efter att ha haft den 1 år och 3 månader.

Mathilda, Veronica, Thyra och jag var på Grand Hotell och åt en fantastisk Afternoon Tea. Mumsigt!


Sista helgen i september arrangerade vi USM hemma i Vikingahallen.
Den helgen utlöste dessvärre den jobbiga hösten.


Det var där kraschen kom, kraschen som var startstignalen på min utmattning.
Kanske skriver ett eget inlägg om det framöver.

Oktober

Jag var helt sjukskriven i nästan tre veckor.
Blev mycket tevesoffan för mig under inledningen av oktober. Blev även mycket skogspromenader.


Vädermässigt var oktober fantastiskt. Skogen var såå vacker!


Mormor fyllde 90 år och jag kände mig stark den dagen och redo att hänga med och fira henne. Tyvärr blev det ändrade planer då mamma skickades in till hjärtakuten på grund av ett bråkande hjärta, så vi åkte in till Danderyd. Det blev en heldag på akuten för kontroller, men tack och lov var det inget akut med mamma. Bara de vanliga arytmierna hon dras med.

En helg orkade jag också åka med och kolla när Melker spelade USM med 06'orna i Skogås. 


Det blev gulare och gulare under mina promenader.


Jag fick fina blommor från handbollsgänget <3 nbsp="" p="">


Och så blev det frostigt i slutet av oktober, i samma veva började jag jobba 25%


Fick tips av Sandra om Taktil Massage ute hos Moviva i Odensala.
Utanför ladan där Moviva ligger träffade jag en fin häst :)

Massagen var för övrigt fantastisk, och något jag fortsatt med.


En dag på höstlovet hängde Melker och jag med Sandra, Birgitta, Max & Mio ut i skogen.
Himla mysigt!



November

Det fina höstvädret höll i sig i början av november.
En dag fick jag sällskap av både Melker & Micke på min promenad.


I början av november hängde jag med Mathilda till Micke för att göra ett par nya tatueringar.




När man tänker på November 2019 så tänker man på mörker och att solen aldrig visade sig
- men det var faktiskt lite sol...


... men också ganska regnigt...


Jag började jobba 50% efter att ha jobbat 25% i två veckor.

På fars dag hade vi bokat in en Brunch & Boule på Boulebar för att fira pappa i efterskott. På morgonen var jag förtvivlat trött och mådde pyton.
Trodde det skulle vara omöjligt att ta mig igenom denna dag.. men det funkade tack och lov och blev en mysig dag,


11:e november kom första snön.


Den blev dock inte så långvarig. Borta dagen efter...


På Veronicas födelsedag så jobbade Mathilda förmiddagspasset och Micke och Melker åkte iväg till Hudiksvall för handboll tidigt på morgonen.

Då passade jag och Veronica på att åka till Venngarn och äta frukost. Mysigt!


Har inte blivit så mycket handboll denna höst - men lite har jag orkat hänga med.


En eftermiddag åkte jag till Ulriksdal för att njuta av härliga blommor.


29:e november kom det mer snö...


... och julstjärnorna kom upp.


Sista november var en annorlunda dag. Soligt och fint!


Sen spelade Melker USM med 06 hemma i Vikingahallen,
jag åkte lite fram och tillbaka mellan hemma och hallen. 


En stund innan jag skulle åka upp och kolla sista matchen ringde Micke
och berättade att det hänt något...


... en bil hade kört rätt in i hallen under pågående match.
Så det blev en rätt rörig och kaotisk eftermiddag.

December

När jag fyllde år i mars fick jag i present av Mathilda att hon skulle bjuda mig på SPA.
Nu var det dags, vi begav oss till Havsbaden i Grisslehamn. Mamma och pappa hängde med också. En jättehärlig dag!



Tack Mathilda för en fantastisk present <3 nbsp="" p="">

Sen blev det äntligen dags att få den nya dörren på plats!



Mathilda & Melker såg till att bättra på julkänslan, och fixade ett pepparkakshus.


Jag höll på med lite pärlplattor och chillade...


Lite mer snö kom..


Jag fortsatte med mina promenader dag ut och dag in...


När mamma & jag satt på Hjärtakuten så pratade vi om att göra en mamma-dotter-tatuering.
Nu gjorde vi slag i saken...



Jag orkade inte med årets julbord på jobbet - fast å andra sidan har jag bangat det i flera år då jag mest tycker det är rörigt. Men jag åkte och köpte sushi och åt hemma i stället innan jag åkte till kontoret.


Jag och Mathilda hade bokat biljetter till Ola Salo på Börsen. Trodde länge att det skulle vara omöjligt att gå, då jag inte kände mig på topp - men det gick över förväntan och vi hade en bra kväll!


Jag tog det verkligen lugnt med julförberedelser i år. Ingen stress alls. Så skönt!

Fjärde advent inledde vi med frukostbuffé på Venngarn. 


På kvällen hjälptes barnen åt att klä granen.



På julafton stack Micke & Melker ner till Sats medan jag tog en promenad i skogen.
Stannade och drack kaffe och fikade. Nervös för hur jag skulle orka med julafton.


Vi åkte förbi kyrkan och tände ljus för farfar och alla andra vi saknar. Sedan åkte vi upp till mamma & pappa där vi firade tillsammans med dem och Sandra, Nicklas, Max & Mio samt Birgitta & Roger.



Julafton gick över förväntan för min del. Lite kaosigt under julklappsöppningen bara då jag tyckte det var lite jobbigt. Lite mycket julklappar i vanlig ordning...

Mellandagarna blev mestadels lugna och stillsamma.


Jag och Melker åkte in till MoS en dag för att lämna in hans telefon som pajjat, men vi fick åka vidare till Stockholm och lämna in den direkt på verkstaden.
Dom skulle prioritera ärendet och kanske hinna laga den redan under kvällen. Så därför stannade vi kvar inne i Stockholm. Åt en sen lunch på Vigårda och sedan en fika på Gateau. Hann inte mer än parkera m bilen innan vi fick meddelande om att telefonen var klar för hämtning.

Det visade sig att ljudkortet pajjat, så han fick ut en ny telefon i stället. Toppen!

På lördagen fyllde Alicia 18 år och de firade med brunch här hemma. Micke, Melker, Philip och jag åkte in till Stockholm under tiden. Stockholm två dagar i rad...

Micke och jag strosade mest runt - och åt god pizza på Eataly.


På söndagen blev det en riktig slappardag <3 p="">


På eftermiddagen fick vi hit Kajsa som skulle vara hos en vecka medan Birgitta & Roger var i Berlin.



På nyårsafton hade vi besök av Jocke, Veronica, Lucas & Esther på eftermiddagen för en fika. Kvällen var oklar ända in i det sista. Skulle det bara bli Micke & Jag? Skulle Melker vara hemma och ta hit någon kompis? Mathilda skulle ut - det var bestämt sen innan...

Men det slutade med att vi blev sju till middagen - Micke, Melker, Ludde, Mathilda, Alicia & Sam. 


Supermysigt att de valde att vara hemma hos oss!
Även om de drog vidare runt nio, Mathilda, Alicia & Sam åkte till Ellan i Uppsala
- och Melker & Ludde gick hem till Ted.

Micke & jag blev ensamma med Kajsa och hade en lugn nyårsafton med Yrrol på teve.
Efter tolvslaget kom Melker, Ludde, Emil & Ted hit och sov in det nya året.



Nu hoppas vi på ett bättre 2020!