Helgen som gick såg ut så här:
Fredag:
- Teamdag med jobbet och sen påhälsning i morfars gamla hus.
Båda sakerna rörde upp mycket känslor.
- Hem, grillade med Micke och Melker
- I väg, hämta Mathilda hos en kompis
- Hem, tittade på teve med barnen och sen pyssel med tvätt och städning.
- Sent i säng.
Lördag:
- Upp sju, frukost
- 09:50 skjutsade Micke och Melker på simning, åkte sen och handlade med Mathilda.
- 10:20 tillbaka till simhallen, tittade på Melker lite snabbt.
- 10:25 gick in i hallen brevid där Mathilda skulle ha gympauppvisning.
Lämnade henne och försökte få en plats. Omöjligt. Sur och arg. Ringde mamma och sa att det var ingen idé att dom kom, för det var knökfullt. Melker och Micke kom efter en stund, men gav snart upp och åkte hem. Precis när Mathildas grupp hade börjat så fick jag komma ner på golvet och stå längs med väggen för att kunna se. Lite gladare igen :)
- 13:00 Uppvisningen slut och vi fick med oss en kompis hem.
- 13:30 åt lunch
- 13:50 iväg med Melker på kalas
- 14:00 åkte och handlade lite mer som jag glömt tidigare
- 14:30 hem igen, fikade
- 15:00 Micke åkte till Enköping, jag satte mig och jobbade.
- 15:50 gick och hämtade Melker på kalas, tjejerna stannade hemma.
- 16:30 började fixa med middagen
- 17:30 mamma och pappa kom och åt med oss
- 21:00 alla barn i säng (Mathildas kompis sov kvar)
- 22:30 alla barn sov, nu började min egentid. Då jag kunde jobba med andra ord...
- 00:15 godnatt
Söndag:
- 03:30 Melker vaknar och drömmer mardrömmar och ropar efter välling. För att undvika att tjejerna vaknar så får han sin välling.
- 07:00 Tjejerna vaknar och kommer in till mig. Lyckas få dem att gå ner och kunde sen sova vidare till 08:30.
- 09:00 Frukost
- 09:30 Full fart, det skulle kläs på och hoppborgen skulle fram och det var ett tjatter utan dess like...
- 10:00 Vilade i en solstol i ca 10 min och vaknade sen upp med ett ryck: "Jävlar vad mycket maskrosor. Jag MÅSTE rensa..." Fast det gjorde jag aldrig... satte i gång och jobbade i stället.
- 11:20 Kompisen blir hämtad
- 11:30 Lunch
- 12:00 Gå i väg med Mathilda på kalas. Melker och jag lekte i en lekplats plus hemma hos en kompis under tiden.
- 14:30 Hämta Mathilda igen, och fick med oss Alva hem en stund.
- 15:30 Vivi och Victor kommer för att hämta Alva, dom blir kvar en stund. Var nära att erbjuda barnen att stanna och leka en stund, men kom på mig själv. Jag pallade inte..
- 15:45 Micke kommer hem
- 16:15 Jag sätter mig och jobbar, Micke fixar middag.
- 17:00 Middag
- 17:15 Jobbar vidare
- 18:30 Pausar jobbandet för bad av barn och nattning.
- 19:30 Jobbar vidare.
- 22:15 Klar med jobbet, sätter i gång att rensa papperslådan och rotar fram räkningar som behövdes betala. Jag har för första gången på mycket länge fått en påminnelse..
- 23:15 Klar, stupar i säng.
Nåt är förbaskat fel!
Ska man inte ägna sig liiiiite åt vila och återhämtning på helgerna? Borde ju vara så...
Har nu en lugn period på jobbet och det känns fint. Planen var att sätta igång och träna igen då... MEN det blev inte så...
På måndagen när vi åt lunch så börjar det snurra och jag blir yr och rädd.. En jobbarkompis ser mig och att jag ser alldeles blek ut. Hon skickade upp mig i vilorummet en stund, och sen kom hon dit. Då brast allt.. Jag grät och grät och grät... Lugnade mig och vilade en stund, försökte sen jobba vidare men det gick inte.
Åkte hem, eller rättare sagt hem till Sandra. Vi gick en promenad i skogen. Välbehövligt... la oss på en filt ute i skogen och studerade myror...Tänk vilken tur jag har som har världens bästa svägerska!!!
Min jobbarkompis hade frågat mig om hon fick prata med chefen, och det fick hon. Chefen ringde upp mig och sa att han kontaktat Företagshälsovården. Här går det undan... Jag är jätteglad för det! Började gråta efter jag pratat med honom för jag var så glad över att dom tar det på allvar... (det berättade jag för honom senare.) Några jag pratat med säger att det är nog bra att vara hemma ett par dagar, men jag kände att jag inte vågade. Jag kände att om jag stannar hemma på tisdagen så vet jag inte om jag törs komma tillbaka mer... Jag tyckte det kändes svinjobbigt att sätta mig lunchrestaurangen igen. Tänk om det händer igen...Eftersom jag har det lugnt på jobbet, så åkte jag ändå dit på tisdagen. Ingen stress där alltså.. All stress finns hemma..Jag berättade för alla, och då kändes det bättre. Berättade att jag var rädd för lunchen, och sen gick den bra. Skönt! Tog däremot en kortdag, så jag hann vara hemma en stund innan barnen ska hämtas. Skönt!
I måndags kväll så gjorde Micke och jag ett detaljerat schema. Så nu vet jag vilken dag vi ska köpa present inför helgens kalas. Jag vet när det ska städas, jag vet när vi ska åka med skräp till återvinningen och så vidare. Befriande. Det är skönt att kunna gå och titta på skräpet och veta att det finns en plan på när det ska bort, det känns skönt att kunna se hur grusigt golvet ser ut och veta när det ska städas. Jag måste inte göra allt på en gång...
På måndag den 4:e maj ska jag gå till en psykolog/beteendevetare (vet inte exakta titeln, det var så min chef skrev). Först tänkte jag - det behövs väl inte - men jo, jag ska fan ta chansen när jag får den serverad så här.
Givetvis går jag nu och är rädd och orolig för att det ska hända igen, men jag försöker knuffa undan dom tankarna...
Så nu vet ni hur jag mår... för tillfället känns det rätt okej...
9 kommentarer:
Hoppas att det inte upprepar sig. Kram!
Men gumsan, fy, det låter som om du har på tok för mycket att göra.
TRO mig jag vet hur det är.
Har oxå haft yrsel och gråt attacker, men efter ett tag har det lugnat sig.
Bra att dom tog det på allvar iaf.
Ta hand om dig.
Kramkramkram
Ja, du gumman. Det kan vara bra att skriva ner det så där som du gjort. Då först inser man vad man håller på med. Men, det är svårt att bryta sitt beteende. Bra att du får gå och prata med någon. Och vi har ju pratat en hel de också. Gör nu som Mamma säger och var rädd om dig.
Puss och kram
Låter inte så bra det där. Du får försöka att varva ner (även om d e lättare sagt än gjort så klart).
Hoppas denna helg blivit lugnare!
Kram på dig
Hurru du vännen min! Jag ska vara brutalt ärlig nu.Du jobbar åt helvete för mycket!!
DU ska INTE jobba hemma på helgerna.Kanske lätt för mig att säga men det är det enda sättet att få koppla bort jobbet.Min svägerska brände ut sig på det viset och efter det så har hon lovat sig själv att ALDRIG ha möjligheten att jobba hemifrån, visst det finns fördelar men jag är rädd att nackdelarna överväger.
Svårt att sätta gränserna på nå vis.
Tycker helt klart att du gjorde rätt att gå tillbaka och jobba JAG VET att det är assvårt att komma tillbaka, hjärnspökerna blir starkare då.Kan för övrigt starkt rekommendera KBT.KANON för mig iaf.
Hoppas att du inte tycker jag låter (allt) för flummig nu :-)
Tycker om dig och vill att du tar hand om dig.
Många kramar, Therese från the familyliving you know :-D
Tack vänner för era kommentarer!
Therese; Egentligen jobbar jag inte för mycket - men det är just den grejen att jag kan jobba hemma som ställer till det... Slarvar jag i veckorna då jag jobbar hemma så är jag tvungen att ta igen det på helgen.. Så det är min disciplin som varit under all kritik ett tag.. förmodligen ett stressmoment det med...
Ja, jag hoppas att det blir KBT av det hela. Tror det vore nåt för mig..
TACK Verkligen för dina goa ord Therese! Dom värmer...
*kram* på er!
Attacken vid lunchen är helt klart ett sätt för din kropp att tala om att ngn slags förändring behöver göras. BRA att du går och får prata av dig, reda ut saker och ting. STOR KRAM!
Men jösses vad du har mkt att göra!! Även om du har det lite lugnare på jobbbet så är det ju ett flängande hela tiden. Som jag känner väl igen från andra småbarnsmammor (hm.. bl.a. Sabina du vet:)
Men iaf, jättebra att du och maken tagit tag i det hela med att lista ner saker som ska göras och när. Och samtal men ngn utomstående är alltid bra. Så du har en mkt bra plan och det kommer säkert ordna sig.
Skickar en kram
Kikar in för att kolla hur du mår!?
Kramar
Therese(familjelivet)
Skicka en kommentar