I dag hade min arbetsgrupp på jobbet en "team-dag". Vi var hemma hos en arbetskamrat i Bromma. Det var en kul och intressant dag där vi jobbade med personlig stil och feed back övningar.
Hur som helst, när jag då var i Bromma och höll till i Norra Ängby, så sa mamma åt mig att jag kunde ju åka och titta var min morfar vuxit upp. Jag blev nyfiken och sugen på att åka dit och kolla.. Men jag hade en jäkla skitkarta från hitta.se och jag var sååå nära att ge upp och åka hem, men till slut hittade jag rätt. Ringde och kollade av med mamma att jag verkligen var på rätt ställe, och det var jag. Mamma ville att jag skulle fota huset, och det kändes ju lite galet när jag såg att det var stod en bil utanför. Jag kan ju tänka mig att man blir rätt fundersam om det går någon utanför och fotar ens hus..
Så jag tänkte att jag går helt sonika och ringer på och berättar vem jag är, och varför jag var där. Lite pirrigt var det allt... det kunde ju vara precis vem som helst som öppnade.. en psykopat eller sur gammal gubbe eller nåt... Men det var en äldre dam som öppnade, och hon såg så klart lite frågande ut. Men när jag berättade varför jag var där så blev hon jätteglad och intresserad. Det visade sig att dom i området höll på att samla ihop lite historia om husen, och hon var jättenyfiken på de som bott där innan. Hon hämtade ett papper med info om huset, där det min morfars pappa stod som ägare. Dom flyttade in i där 1933 och bodde där till nån gång på sjuttitalet. Han var målare, morfars pappa, och damen som bodde i huset berättade om hur fantastiskt fina måleri det funnits på väggarna och hur fint målad trappan var och så vidare.
Hon frågade mig om jag inte ville komma in och titta och fota, och det ville jag ju såklart. Det kändes lite galet och vild and crazy, men så otroligt häftigt att vara i det hus som min morfar vuxit upp i.. Fick se trappan som han målat, och insidan av en garderob som var så fint målad.
Ja, det var otroligt coolt att vara där och se!
Ska bli kul att se hur morfar reagerar när han får se bilderna...
5 kommentarer:
Vilken trevlig resa du gjorde. Tror många skulle vilja göra så. Våra minnen är värdefulla. Dock är det så svårt att ibland komma ihåg tyvärr.
kramen
Men så himla läckert!! Vad kul att du fick komma in och fota!
Kram på dig!
Ja, Sandra det var riktigt kul och jag är så glad att du ringde på. Dock blev jag lite besviken på hur det såg ut inne i huset. Det var inte mycket som stämde med hur det såg ut när min farmor och farfar ägde det. Och farmors fina välskötta trädgård var ett minne blott. Jag minns dessutom huset som vitt.
Tack för i går förresten!
Puss hjärtat
Coolt! Och vad modog du var som plingade på!
Hoppas att han uppskattar bilderna och kommer ihåg dom :-)
Kramar
Therese(familjelivet)
Men shit va modigt av dig Sandrisen. Bra jobbat.Å super coolt att visa för morfar sen.
KUL!!
Kramis*
Skicka en kommentar