Vilket dygn...

Natten till i går fick mitt lilla brorsbarn Max åka ambulans in till sjukhuset. Han hade andnöd, som visade sig vara krupp. Han fick adrenalin och blev bättre... åkte hem... Fick andnöd igen, men då visste dom vad dom skulle göra så då kunde dom stanna kvar hemma. På morgonen åkte dom in igen för vidare kontroll, och blev kvar på sjukhuset ett par timmar.

Klockan 08:44 tar Victor sitt allra sista andetag. Även om det var väntat så blir man så fruktansvärt lessen och berörd... Jag känner så mycket för Peter och Sofie. Det är helt omöjligt att sätta sig in i deras situation. Så här små barn ska inte få dö..

Jag kände inte Victor, har aldrig träffat honom. Men hans pappa är en kompis till brorsan, och han var mycket hos oss förr om åren, så honom känner jag. Jag minns såväl när jag träffade Peter på brorsans 30-årsfest och Peter berättade för mig om sin fina Victor som då bara vara ett par månader. Han var så stolt och lycklig när han berättade och visade bilderna. Usch.. nu gråter jag.

Hur som helst, så rullade dan på med Victor i tankarna. Vi bokade om resan till Cypern, då jag fick mail från Ving om att dom sänker priserna.. Vi tjänade 4 200:- på att boka om. Inte fel.. Jag tänkte då boka till ett komfortpaket (städning alla dagar, diskning osv) för 795:- och frågade Micke om det. Fick då ett väldigt fint svar av Micke som jag blev mycket glad av.
"Nej, det tycker jag inte vi ska göra. Dom pengarna tycker jag vi ska skänka till Barncancerfonden istället." Så det gjorde jag. I all sorg och bedrövelse så känns det mycket fint att insamligen nu är uppe i över 200 000:-.



På kvällen ringer Sandra. Lillebror har kraschat med crossen och har åkt med ambulans in till Danderyds Sjukhus. En bruten handled kunde konstateras direkt, men mer visste vi inte då.
Sandra ville ha sällskap in till sjukhuset, och jag följde med i form av moraliskt stöd och barnvakt.

Sandra och Max hämtade upp mig strax innan tio, och halv elva var vi på plats på DS. När vi kom in där och frågade efter brorsan fick vi svaret: "Han är på röntgen, och det lär ta tid. Det var en hel del som skulle röntgas." Det lät ju lagom positivt..

En halvtimme senare kommer en brits rullandes, och personen som låg där alldeles stilla hade en nackkrage. Både Sandra och jag fick panik när vi såg att det var brorsan som låg där.. Men vi lugnades snabbt av hans röst. Han hade inte alls ont i nacken eller ryggen, det var bara för säkerhets skull som han behövde ha kragen tills dess att de fått svar på röntgen.

Det tog ett tag innan vi fick svar, men röntgen visade inget annat än en bruten handled, så vi kunde alla andas ut och Nicklas blev befriad från kragen. Han fick därmed resa sig upp och vi fick lite fika. Sen var det bara att vänta....

Det visade sig vara en störtskön läkare som hade hand om brorsan. Han fick oss att skratta många gånger under nattens timmar.. hur skön som helst.

När han kom in i rummet där handleden skulle dras till rätta och senare gipsas, så hade han munnen full med kakor och ett paket Maryland cookies i fickan.. Rätt oväntad syn :)

Hur som helst, med bedövning och lustgas drogs handleden tillrätta och gipsades efter det. Sen blev det ytterligare en röntgen innan vi kunde åka hem. 04:00 var jag hemma.. Puh...

07:00 var det dags att gå upp i morse.. Jag var döööööd!
Tack och lov var vi lediga i dag, men det har ändå varit en intensiv dag. Jag och barnen var på Stinsen ett par timmar. Köpte nya skor och lite annat smått och gott. Vi hade en kalasdag!

Avslutade med lek och middag hemma hos kompisar. Härligt!