Meningen var att Micke och barnen skulle följt med mig in, men Melker var så förkyld så det var bäst att han fick stanna hemma. I stället åkte jag och Mathilda tillsammans med mamma & pappa. Jag fick inte klart för mig om Mathilda skulle med eller inte förrän vi åkte.. Ida & Mattias var ju kvar fortfarande, så jag trodde inte att Mathilda skulle vilja åka då, men det ville hon.
Jag var något förvirrad när mamma & pappa kom och hämtade mig... Det regnade ute och jag glömde regnjacka, sen var det nåt annat jag glömde som jag inte ens minns nu... När vi åkt några meter kommer jag på att jag glömt stavarna, så det var bara att vända om igen. Knasigt!
Från början kändes det nästan lite fånigt att ta sig in till Stockholm, sätta på sig en nummerlapp och gå en mil. Vi hade väl lika gärna kunna gått en mil härhemma?! Trots det så var vi nog lite pirriga båda två... Vi parkerade bilen i Fältöversten, och var då tvungna att uppsöka toaletten direkt... Gick sen in på Intersport för att leta efter ett par byxor. Hade inga bra byxor att gå i... Vaddå ute i sista minuten?! Hittade till slut ett par byxor som gick på min feta kropp.
Vi gick bort till Gärdet - där hela spektaklet ägde rum. Nu hade det slutat regna och vädret blev riktigt bra!
Mamma, Mathilda och jag har precis kommit fram till Gärdet
Väl framme på Gärdet så var vi kissnödig igen... Fick ställa oss i en oändligt lång BajaMaja-kö och när vi väl fått kissa så var det dax att gå till starten. Pappa och Mathilda hade gått i väg för att köpa korv, och hade inte hunnit tillbaka. Kändes lite tråkigt att starta utan att säga Hej Då till dem, men men... Starten gick och vi knatade på, det var rätt grötigt till en början. När vi gått nästan en km så dyker pappa och Mathilda upp intill oss. Skoj! Dom gick med oss en bit innan dom vände, och vi kunde då slänga av oss våra jackor.
Jag drar vagnen en stund medan pappa fotar
Att promenera en mil är inte så jobbigt som det låter. Tyckte inte alls att det var särskilt motigt nån gång. Man går i fantastiskt fin miljö ute på Djurgården, och man blir peppad av all publik som står längs med banan. Dessutom var det fyra vätskekontroller, och på fyra olika ställen var det underhållning. Det var band som spelade och en Samba-orkester. Jätteskoj!
Att komma i mål var förstås härligast! Mathilda & pappa stod intill målet och Mathilda gav oss varsin röd ros. Gullunge!
Mathilda väntar på att vi ska komma i mål
Jag får en ros och en kram av Mathilda efter målgången
Mathilda äter kexchoklad
I mål bjöds man på ostkaka, bananer, kaffe och vatten. Vi satte oss ner i gräset och fikade lite och pustade ut... När man sen skulle resa sig upp var det inte lika kul... Benen kändes som stockar :)
Det var skönt att sätta sig i bilen och åka hemåt sen... Vi köpte med oss pizza hem. Skönt att slippa laga mat, men inte särskilt gott. Jag förstår inte varför jag köper pizza egentligen?! Fett och onyttigt och inte alls särskilt gott. Märkligt!
På kvällen var jag rätt så trött... då kände man av benen...
Så här fin är vår uteplats nu förresten! Lite kvar att fixa, men i stort sett klart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar