måndag, oktober 24, 2005

Måndag

Melker sov rätt dåligt på natten, och var vaken flera gånger. Jobbigt!
Jag körde Mathilda till dagis, och när jag och Melker kom hem sen igen strax innan nio så fick Melker en flaska välling och sen somnade han. Han sov ända till halv tolv då jag fick väcka honom. Himla skönt att han sov så pass bra! Det var välbehövligt...

Åkte ner och hämtade Mathilda och sen åkte vi hem och åt lunch. När vi ätit så hoppade vi in i bilen igen och åkte till Löwenströmska för att hälsa på morfar. Morfar såg glad ut när vi kom, men verkade var väldigt trött. När vi kom så lät det som att han sa Hej till oss. Han pratade mycket mera idag än mot förra gången jag träffade honom, fast jag hör ju förstås inte vad han säger. Det känns jättejobbigt att höra honom prata och titta på en, och så fattar jag inte ett dyft av vad han säger... I bland tittar han så frågande på en... Undrar hur mycket han förstår?! Förstår han att vi inte förstår honom? Eller tror han att han pratar som vanligt och undrar varför vi inte svarar honom? Usch vad jag lider med honom. Min älskade morfar... Jag vill inte att du ska ligga där, jag vill att du ska vara hemma med mormor så att vi kan komma och hälsa på er och att Mathilda och du kan spela munspel ihop igen... Nu gråter jag igen, det var några dagar sen sist faktiskt!

Mathilda vågade sig inte fram till morfar och det känns superjobbigt. Jag förstår helt klart Mathilda, för det är ju annorlunda nu... Undrar hur mycket morfar uppfattar av det? Jag kan inte säga till honom att Mathilda inte törs gå fram till honom... Hon ritade i alla fall några teckningar till honom, varav ett "björn-idé" och när han fick den och jag berättade vad det var så sa han "Ja, ja" och så skrattade han till lite grann...

När vi skulle gå och jag försökte få fram Mathilda så lät det precis som om morfar ropade "Mathilda, Mathilda" men jag vet inte om det var min vilja som fick det att låta så bara?! Fast jag tror inte det... Det gläder mig i såna fall - för det innebär ju helt klart att han minns och vet vad vi heter och så....

På väg hem från sjukhuset stannade vi till på biblioteket där Mathilda lånade ett spel och några böcker. Hon skötte lånandet själv, så jag kollade inte så noga vad det var för spel. Såg bara att det var Bamse. När vi kom hem så ville hon spela spelet och då visade det sig att det inte var något spel utan en cd-saga. Hon bröt ihop fullständigt... Hon var helt galen och tokgrät. Då ringde Leone som en räddande ängel och frågade om vi ville komma över... Perfekt tajming...

Vi gick över dit och så fick barnen leka medan vi mammor fikade en stund. Precis vad som behövdes efter en jobbig eftermiddag....

På kvällen flydde jag hemmet utan barn. Gick över till en annan granne där Leone hade L&B-visning. Jag har ju varit med på ett par visningar nu, så jag kan ju sortimentet :) Skönt att komma hemifrån ett par timmar och vara social med andra vuxna....

Inga kommentarer: