En ganska fullsmockad arbetsvecka har det varit..
I måndags jobbade jag sent som sjutton.
I tisdags morse följde jag med Melker till skolan. Gick tillsammans med dem och kollade på körens lucia-uppvisning. Mathilda var med och sjöng.. Så fint, så fint! Jag fick tårar i ögonen...
Efteråt följde jag med in i Melkers klass en stund och var med på samlingen och på luciafikat innan jag gick hemåt. Åkte till jobbet och kom dit strax efter tio..
På eftermiddagen hade vi ett möte och jag passade på att gråta lite på jobbet.. Suck!
Vi diskuterade omflyttning av våra platser på avdelningen och det är jag INTE bekväm med. Jag sitter just nu längst ned i hörnet, med ryggen mot en vägg, och brevid en väldigt trevlig arbetskamrat.
Nu ville dom göra lite omflyttningar och i det förslaget skulle jag sitta mitt i gruppen..
Jag kände hur hela mitt inre skrek NEJ men jag ville först inte säga något.. Till slut fick jag lov att erkänna... Jag är rädd för att sitta så.. jag är trygg när jag har ryggen fri.. Skitjobbigt och jag kanske borde utsätta mig för den rädslan.. men jag törs inte...
Grejen är den att jag en av mina första panikattacker fick jag på jobbet då jag satt med ryggen utåt..
Sen dess är det jäkligt läskigt... När jag berättat så förstod dom och lät mig sitta kvar, men jag började såklart att snyfta.. Så typiskt mig..
Hämtade barnen och eftermiddagen blev lite tjafsig och trist. Men kvällen slutade bra - tack och lov!
I onsdags gjorde jag nog inget särskilt spännnande..
I torsdags var jag i Växjö över dagen tillsammans med min arbetskamrat Omar. Vi flög ner från Bromma på morgonen. Jag var på plats på Bromma alldeles för tidigt - och så var alla flygningar försenade på grund av ett tidigare strömavbrott.. Det var rätt rörigt på flygplatsen så vi stod lite off i väntan på vår flight.. lite väl off för helt plötsligt blir vi efterlysta i högtalarna.. Ha ha!
Det var ett litet litet plan vi fick flyga i... 40 platser och vi satt längst bak på rad 13.. Skakigt och läskigt.. Jag gillar att flyga normalt sett, men det här var jag inte så road av...
När vi kom tillbaka från Växjö drog vi direkt till kontoret där vi skulle ha julfest. Jag var med i festkommittén, men hade ju inte kunnat vara med och förbereda så mycket...
Jag hade fixat med frågesport som vi körde först av allt. Sen åt vi alternativt julbord, det blev italiensk buffé. Mycket gott!
Sen körde vi introtävling och avslutningsvis paketleken. Det blev en mycket trevlig och rolig kväll!
Ett tag funderade jag till och med på att lämna bilen på jobbet och åka tåg hem.. men jag ångrade mig :)
Jag fick med mig alla rester hem från buffén.. så på fredagen bjöd jag hem mamma (pappa var ute på julbord), Nicklas, Sandra & Max. Trevligt!
På fredagsmorgonen vaknade jag förresten upp med dunkande hjärta.. inte alls roligt. Eller jo.. dunkande hjärta vill man ju ha - men inte det där dunket.. Jag är numera lite duktigare att lyssna på mig själv och beslöt mig därför för att slopa stressen helt denna dag. Det lyckades jag bra med. Tack!
1 kommentar:
Å Sandra sötis var rädd om dig. Bra att du sa som det var med din räddsla. Tror nog alla förstår dig. Och snyfta på jobbet har vi alla gjort någon gång.
Som sagt ta det lugnt å bra att du lyssnade på dig själv.
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam
Skicka en kommentar