.... hur kunde jag känna så för bara några dagar sen?
Micke jobbar och jag har varit ensam med barnen i tre dagar nu och är redo att dra till skogs..
Sitter med tårarna rinnandes efter ännu en misslyckad matstund där allt slutar i skrik & panik och kaos. Jag orkar inte mera. Skit vad less jag är...
Nu ska jag försöka behärska mig och klä på barnen, som knappt ätit, och åka i väg. Ska lämna upp Melker till Micke på Maxi och sen åka till tandläkaren med Mathilda. Efter det tillbaka till Maxi och hämta Melker (eller om jag ska glömma kvar honom där...) och sen köpa julgran.
Wish med luck! Återkommer i kväll och berättar om vår "underbara" förmiddag... jag önskar så att jag kan få berätta om en mysig eftermiddag efter det här. Det vore skönt... men är förmodligen en utopi när man har en snart fyraårig envis jäkel... Förlåt Melker, jag älskar dej ändå - men just nu driver du mig till vansinne flera gånger om dagen och mitt tålamod är puts väck.
Som grädde på moset verkar det hänt nåt skit med tvättmaskinen. Jag tyar icke längre..
2 kommentarer:
Misslyckade matstunder är en regel mer än ett undantag när det gäller små och många barn. Iaf här.
Jag tror inte du behöver känna dig misslyckad. I så fall får alla mammor göra det. ;)
Kram på dig!
Förlåt...att jag inte kunde ställa upp att ta Melle åt dig. Men jag hade ju lovat Mammma. Men jag känner mig taskig i alla fall. Hoppas att det gic bättre i eftermiddags.
Puss Hjärtat.
Skicka en kommentar