Svettigt

Återigen en tokvarm dag!
Förmiddagen blev som vanligt, jobbig. Jag gillar inte dessa 8-11:45-dagar för Mathilda.... Det passar inte Melkers rytm. Helst av allt så vill jag låta honom sova och äta i hans egna rytm, men det går ju inte nu.

Först har man fullt sjå med att äta frukost, plocka undan i köket, duscha och klä på sig. När det är klart brukar klockan vara runt nio-halv tio.Då är oftast Melker trött, om han inte redan somnat under tiden jag hållt på och fixat.

Som det var innan så kunde han få sova från ca 9 till 11-12 och sen fick han mat efter det. Nu går ju inte det, för 11:45 ska vi vara på dagis.Det optimala är att han äter en rejäl laddning runt 10, och sen kan vi gå till dagis - men hur ofta funkar det? Nu blir det oftast så att jag får väcka honom vid ca 10:30, och då försöka tvinga i honom mat. Han tar dessutom väldigt lång tid på sig att äta, så det blir en jädra stress... Hela förmiddagen går åt till att planera för att få ihop mat/sov-tider och ändå misslyckas det i stort sett varje dag.

Jag försöker truga med maten så att han ska hålla sig mätt på promenaden fram och tillbaka till dagis, men det går inte så bra. Huva!Tycker inte alls det är kul och stressen går ut över Mathilda när jag hämtar henne... Antar att Melker oxå känner av den, och därför blir det sällan som jag tänkt mig.

I dag började jag ge honom mat 10:30, men fick ändå inte i honom en hel flaska (110 ml) utan han åt väl ca 70 ml eller nåt. 11:15 gick vi hemifrån, och ända ner till dagis gick det bra. När vi kom fram till dagis var han arg lillemannen...

Vi gick vägen bort till Preem för att köpa glass, och då stod Mathilda på ståbrädan och sjöng för honom. Då höll han sig någorlunda lugn... Strax innan Preem mötte vi Johannas mormor som var på väg till dagis för att hämta Johanna. Hon frågade om inte vi kunde komma och hälsa på dom på eftermiddagen, och det gjorde vi gärna. Behövde bara gå hem och hämta mat till Melker först.

Vi gick in på Preem och köpte varsin glass, och då började Melker bli riktigt arg. Fick ta upp honom och gå och bära på honom en stund för att han skulle bli lugn. När vi passerad Veronicas väg så såg vi att dom var hemma, så vi slank in där en stund för en liten snabb-amning. Melker blev nöjd och somnade, så vi kunde gå hemåt. Skönt att mjölken räcker till för att stilla hungern en liten stund i alla fall....

Så fort vi kom hem vaknade han igen, så jag gav honom mat. Sen packade vi ihop lite saker, och tog bilen hem till Johanna. Mathilda tyckte det var toppenkul att få komma och hälsa på hos Johanna och Jacob, och även jag tyckte det var väldigt trevligt att få trevligt sällskap i ett par timmar. Efter tre timmars lekande var det dax att åka hemåt, men då skulle tjejerna bara gunga först. Efter en liten stund ropar Mathilda skrattandes på mig, kollar till på henne och blir alldeles chockad. Hon är totalt nerblodad i hela ansiktet och på tröjan. Hon hade helt plötsligt börjat blöda näsblod igen. Det hände även på dagis för ett par veckor sedan, oxå då i samband med gungande. Jag lyfte ner henne från gungan och satte mig med henne en stund för att det skulle sluta blöda. Gick sen in och tvättade av det värsta, och sen åkte vi hemåt.

Väl hemma ville hon kolla på film, så hon la sig på soffan och slocknade. När hon vaknade och satte sig upp en timme senare så blödde näsan ännu. Nu var hon rätt lessen, och svårtröstad. Det tog en stund innan det slutade blöda, och hon lugnade ner sig.

Allt kändes lite stressigt eftersom jag blivit hembjuden till grannen på Lingon & Blåbär. Jag hade sett fram emot ett par timmar för mig själv - och Micke hade sett fram emot att vara själv med båda barnen en stund. Det verkade som om det skulle skita sig, för Mathilda ville bara vara med mig. Jag kunde inte neka henne att följa med i det läget, men efter lite övertalning så ville hon vara hemma.

Inne hos grannen var det väldigt trevligt, och jag köpte en hel del faktiskt. Kul!
När jag kom hem sen ett par timmar senare satt familjen ute på altanen och mös. I och med att Mathilda sovit middag så blev det en rätt sen kväll...

Mathilda fortsätter att somna alldeles själv, och vi är så imponerade av henne!